Henrik Glamsjö, Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2008, s. 745-748.
Redaktionskommitteèn för arbetet med utgivandet av aKF:s nya missale, Mikael Löwegren, Mikael Isacson och Henrik Glamsjö, lämnar här förslag på hur vardagsmässan – det som tidigare kallades veckomässän – kan gestaltas på ett liturgiskt fullödigt sätt och ger förslag till läsningar vid firandet av sammanlagd 34 vardagsmässor under kyrkoårets ”gröna” perioder.
Inledning
Många församlingar har upptäckt rikedomen i att fira mässa en eller flera gånger under veckan. Mässan på vardagarna – här kallad vardagsmässa och inte veckomässa – är inte en ersättning för söndagens mässa utan ett komplement, som öppnar flera möjligheter. Det är ett tillfälle för dem som av olika skäl har svårt att delta i söndagens mässa att fira eukaristins måltid. Det ger även en möjlighet att fokusera en särskild dimension av bönen inför Gud, t.ex. att mässan präglas av stor stillhet, av mycket lovsång eller av de sjukas smörjelse. Stundtals är mässan i veckan avpassad för en speciell kategori, även om den alltid måste vara öppen för alla som vill delta. Det kan röra sig en ungdomsgrupp som avslutar sin kväll i kyrkan eller prästen som kommer till sjukhemmet. Vardagsmässan är också en plats där helgonens dagar kan ihågkommas.
Mässans struktur
När vardagsmässa firas är det, av såväl pastorala/pedagogiska som teologiska/ekumeniska skäl, viktigt att bevara mässans två tyngdpunkter – Ordet och Bordet – intakta. Mässordningen bör därför ha en ordets liturgi med minst två bibelläsningar (GT/epistel samt evangelium) och en eukaristins liturgi med fullständig eukaristisk bön (i normalfallet inkl. prefation och Helig). Kyrkohandbokens ordning för veckomässa – beredelse följd av eukaristins liturgi – är därför inte att rekommendera, eftersom läsandet av Guds ord där kan utelämnas helt eller endast tjäna som underlag för ett beredelseord/skriftetal. Strävan bör snarare gå mot en förenkling av väsentliga moment, än att de helt utelämnas. Det är inte nödvändigt att sjunga psalmer, liturgiska partier som sjungs i högmässan kan läsas i vardagsmässan, mässans inledning och avslutning kan förkortas.
Mässans samling
Vardagsmässans samling (inledning) kan förenklas jämfört med högmässan. Mässan bör börja i den treeniges namn. Därefter består inledning av gudstjänsten lämpligen av ett av två alternativ. Antingen utgörs botakten av en traditionell syndabekännelse, avlösning och ev. tackbön följt av Herre, förbarma dig. Eller så består botakten av en kyrielitania, där man vädjar om Guds förbarmande samtidigt som människans behov av Guds nåd uppmärksammas. I den kommande utgåvan av det missale som ges ut på uppdrag av arbetsgemenskapen Kyrklig Förnyelse kommer det att finnas två varianter av kyrielitanior. En kortare som anknyter till respektive kyrkoårstid. Den för advent lyder t.ex. ”Präst/försångare: Du som kom för att söka upp och rädda det förlorade: Herre, förbarma dig. F: Herre, förbarma dig. P/försång.: Du som kommer för att förkunna frid för folken: Kristus, förbarma dig. F: Kristus, förbarma dig. P/försång.: Du som ska komma åter i makt och härlighet: Herre, förbarma dig. F Herre, förbarma dig.” Kyrielitanian avslutas inte med någon avlösning utan endast med ett löftesord: ”Må Gud allsmäktig förlåta oss våra synder i sin stora barmhärtighet och föra oss till det eviga livet.” Därtill finns en något längre, fast formulerad litania med ortodox prägel. Båda typerna av litanior kan sjungas på enkla melodier. Gloria och laudamus utelämnas normalt i vardagsmässan, men kan sjungas på speciella helgondagar och i veckorna efter Juldagen respektive Påskdagen för att markera dessa dagars högtidlighet.
Vardagsmässans inledning, liksom högmässans, avslutas med en kollektbön.
Lokalt framvuxna former för vardagsmässan kan komma att gestalta samlingen på annat sätt, samtidigt som dess grundläggande syfte bibehålls. Det kan t.ex. handla om att låta taizésånger forma en yttre och inre stillhet, att använda sig av bibelvisor och lovsånger för att skapa en anda av tillbedjan, att bruka andra inledande böner än veckans kollektbön. Då behöver man inte med nödvändighet dubblera med högmässans alla partier, utan kan låta dessa böner och sånger motsvara funktionen hos något eller några av momenten bot, bön och lovsång.
Ordets gudstjänst
Guds ord ska alltid läsas när man firar den heliga nattvarden. Och läsandet av Guds ord ska vara i sin egen rätt och inte endast underlag för eventuell förkunnelse (beredelseord/skriftetal eller predikan). Minst två läsningar bör förekomma: en gammaltestamentlig läsning eller epistel samt ett evangelium. Mellan läsningarna kan man sjunga eller läsa en psaltarpsalm med antifon, sjunga halleluja eller någon annan sång eller psalm. Efter evangelieläsningen kan ett kortare eller längre förkunnelsemoment förekomma – allt efter de pastorala förutsättningarna. Det föreligger ingen nödvändig att predika i en vardagsmässa, men det är en nödvändighet att Guds ord läses. Kyrkans förbön kan följa på evangeliet (predikan) eller vara en del av nattvardsbönen. I det mindre sammanhanget kan det vara en stor tillgång att låta varje böneavdelning, eller bönen i sin helhet, inrymma en stunds fri bön.
Ett speciellt problem för vardagsmässan är vilka bibeltexter man ska använda sig av. Här finns många olika alternativ. Inte så få hämtar säkert texter från den gångna söndagen. Det är ett enkelt sätt som har många fördelar eftersom det följer kyrkoåret, även om man då får tänka på att vissa dagar med speciella firningsämnen ibland ersätter de ordinarie söndagarna, t.ex. Mikaelidagen, Tacksägelsedagen och Alla själars dag. Dessa dagar har inte oktav och bör inte prägla den efterföljande veckan. En nackdel med detta sätt att välja texter är att man blir begränsad till det urval som evangelieboken är och att präster och församling går miste om de delar av den heliga skrift som evangelieboken inte tar upp. Ett annat sätt är att följa någon form av lektionarium. Östanbäcks kloster publicerar, på uppdrag av aKF, en kalender med läsningar för varje dag. Den romersk-katolska kyrkan har också läsningar för varje dag. Noterias missale ger också förslag på läsningar för vardagsmässans firande. Sådana förslag kommer också att finnas i det nya missalet. Förslaget kommer att vara anpassade efter kyrkoåret och den svenska evangelieboken. Under jul och påsk, med förberedelsetid (advent, fasta) och efterfirningstid (t.o.m. tjugondedag knut resp. annandag pingst) finns förslag på läsningar för varje vardag. Förslaget omfattar gammaltestamentlig läsning/epistel, psaltarpsalm med antifon, (halleluja)vers före evangeliet samt evangelium. För den ”gröna” delen av kyrkoåret (trettondedagstiden, trefaldighetstiden) är det ogörligt att ge förslag på dagliga läsningar – den som önskar det hänvisas till Östanbäckskalendern. Däremot ges förslag till tre olika serier, vardera baserad på ett av de synoptiska evangelierna (Matt., Mark och Luk). Dessa serier ger en församling möjlighet att följa ett enskilt evangeliums framställning av Jesu liv och verksamhet och att uppmärksamma dess karaktäristiska drag. Födelse- och passionsberättelserna tillhör dock kyrkoårets stora högtider och är därför utelämnade. Varje serie består av textförslag för 34 mässor och är avpassade att användas 14 januari–Fettisdagen och sedan tas upp igen tisdagen efter Pingst, för att avslutas veckan efter Domssöndagen (detta omfattar maximalt 34 veckor). Naturligtvis kan man använda serien även på andra sätt, men de första perikoperna handlar om Jesu dop och de sista om eskatologin. Någon motsvarande serie föreslås inte för Johannesevangeliet, eftersom detta evangelium utgör stommen i textförslagen för passionstiden och påsktiden. Den församling som vill läsa Johannes under de ”gröna” tiderna kan enkelt hämta läsningar härifrån.
Vår ambition är att under hösten 2009 eller våren 2010 kunna publicera ett lektionarium för vardagsmässor och mässor på helgondagar, där dessa texter finns utskrivna.
Eukaristins liturgi
Även eukaristins liturgi måste firas fullödigt. Kyrkohandboken medger visserligen att en veckomässa kan firas utan prefation och helig, men nattvardsbönen är en helhet som inte bör brytas sönder. Prefationen och helig är ju den inledande tacksägelsen över Guds gärningar och församlingens deltagande i den himmelska lovsången. Först därefter kommer bönen med epikles (bönen om Anden), instiftelseorden etc.
I nattvardsbönen kan också församlingens förböner läggas in (i så fall används lämpligen den nattvardsbön som HB kallar E). Detta har i sig fornkyrkliga förebilder. Två moment i eukaristins liturgi förtjänar särskild uppmärksamhet i vardagsmässan – inte minst om det är en stilla mässa med få deltagare. Det första är fridshälsningen. Är man inte många finns möjligheten för alla, inkl. prästen, att hälsa var och en med Herrens frid. Det andra är brödsbrytelsen, där det är möjligt (vilket det i och för sig även är i högmässan) att alla kommunikanter verkligen får del ”av ett och samma bröd”.
Avslutningen
Vardagsmässans avslutning bör vara kort och tydligt innebära en sändning ut i vardagen. Den kan följa högmässans avslutning men Benedicamus utelämnas lämpligen (om alt. A används). Den kan även – särskilt i en läst mässa – bestå endast av välsignelse och ev. sändningsord.
Musiken och mässans yttre gestaltning
Som noterats ovan kan en vardagsmässa se oerhört olika ut. Det finns ingenting som säger att en vardagsmässa per definition måste vara enklare utformad än söndagens högmässa. Även i vardagsmässan kan det delta ministranter, många präster och en stor församling som deltar aktivt i sång och liturgi. Men flertalet vardagsmässor torde firas med relativt färre antal deltagare.
Det är då nödvändigt att även tänka igenom mässans yttre former och sången i mässan. Det kan vara lämpligt att sitta i koret eller endast i kyrkans främre del. Är man mycket få kanske man helt ska utelämna musiken eller endast sjunga en psalm, t.ex. offertoriepsalmen. Ett annat alternativ är att inte sjunga någonting eller att endast sjunga de liturgiska avsnitten, men avstå från psalmer och andra sånger. Motsatt alternativ, att endast sjunga psalmer men inte de liturgiska partierna, torde dock vara sämre.
Helgonen
Vardagsmässan bör vara en plats där vi påminner oss om att vi är ett Guds folk genom alla tider, med martyrer och helgon som gått före oss på trons väg. Vi erinrar oss dem och ber att deras förebild ska ”väcka oss till ett helgat liv så att vi inte bara firar deras minne utan också följer dem i tro och goda gärningar” (kollektbön på Alla helgons dag). Deras biografier kan utnyttjas för mässans inledning eller i förkunnelsen.
I den nya utgåvan av aKF:s missale finns sådana biografier på ett urval av helgondagarna. Det är framför allt helgon som nämns i Nya testamentet (t.ex. apostlarna), några av urkyrkans helgon (t.ex. Laurentius), samt helgon som har en speciell anknytning till Sverige (t.ex. Ansgar, Sigfrid, Erik och Birgitta). I missalet finns också ett helgonkalendarium som i görligaste mån är harmoniserat med andra kalendarier i bruk på svensk mark (främst Tidegärden. Kyrkans dagliga bön) samt med den svenska almanackan (som ju i sig självt är ett vittne om kyrkans firande av helgonen).
Appendix
Textförslag för två läsningar i 34 mässor, avpassade att användas 14 januari–Fettisdagen och sedan tas upp igen tisdagen efter Pingst, för att avslutas i veckan efter Domssöndagen. I det nya missalet finns dessutom förslag till psaltarpsalm med antifon och hallelujavers före evangeliet.
I Jes 9:2–4; Matt 4:12–17.
II Jes 52:7–10; Matt 4:18–25.
III 1 Kor 1:26–31; Matt 5:1–12.
IV Jes 58:1–10; Matt 5:13–16.
V 3 Mos 19:1–2, 9–18; Matt 5:17–37 eller 20–22a, 27–28, 33–34a, 37.
VI Tob 12:6–10; Matt 6:1–6, 16–18.
VII Fil 4:4–9; Matt 6:24–34.
VIII Jer 29:11–14a; Matt 6:9–13, 7:7–12.
IX Jes 2:2–5; Matt 8:5–13.
X Jes 53:2–6; Matt 8:14–22.
XI Rom 4:18–25; Matt 9:9–13.
XII 4 Mos 11:10–17; Matt 9:35–10:8.
XIII Jer 20:10–13; Matt 10:26–33.
XIV 2 Kung 4:8–17; Matt 10:34–42.
XV Jona 2:1–11; Matt 12:38–42.
XVI Jes 55:10–11; Matt 13:1–23 eller 1–9, 18–23.
XVII Upp 14:14–16; Matt 13:24–43 eller 24–30, 36–43.
XVIII 5 Mos 18:15–22; Matt 13:53–58.
XIX Jes 55:1–3; Matt 14:13–21.
XX Rom 14:13–18; Matt 15:1–20.
XXI 1 Joh 4:10–16a; Matt 16:13–28.
XXII 2 Mos 24:12–18; Matt 17:1–13.
XXIII 2 Mos 30:11–16; Matt 17:22–27.
XXIV Syr 27:30–28:7; Matt 18:21–35.
XXV 1 Kor 7:1–11; Matt 19:1–12.
XXVI Tob 4:5–11; Matt 19:16–30.
XXVII Fil 2:1–11; Matt 20:20–28.
XXVIII Jes 5:1–7; Matt 21:33–44.
XXIX Jes 25:6–9; Matt 22:1–14.
XXX 1 Kor 15:12–21; Matt 22:23–33.
XXXI 5 Mos 6:1–9; Matt 22:34–40.
XXXII Mal 1:14b (Jag är en stor konung …)–2:2, 2:7–9; Matt 23:1–12.
XXXIII 1 Thess 5:1–6; Matt 25:14–30.
XXXIV Jak 2:14–17; Matt 25:31–46.