H. Glamsjö, M. Isacson & M. Löwegren. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2007, s. 215.
Det gläder oss att ett samtal nu kommit igång om mässans teologi och praxis. I ett inlägg i SPT 7/2007 skriver Jonas Nilsson skriver att ”i 13 av kyrkohandbokens 14 postkommunionsböner förs tacksägelsetanken uttryckligen fram. I Noterias missale och ännu revisionskommitténs arbete är förhållandet 11 av 75. När bönerna över gåvorna så ensidigt lyfter fram en bön om att Gud ville använda våra offer i mässan, och därpå sammanfattar förståelsen primärt i böner om att denna handling någon gång ska bära frukt undergrävs västkyrklig reformatorisk insikt i att Guds frälsning gäller här och nu, emottaget i sakramentet.”
Nilsson berör frågan om bönemotiven i såväl bönen över gåvorna som bönen efter kommunionen. Så vitt vi förstår bör dessa böner spegla nattvardens rikedom. Tacksägelsen är ett motiv, synligt i ordet eukaristi. Åminnelsetanken är ett annat motiv, och det som kommit att dominera luthersk tradition (vilket också namnet ”nattvard” antyder). När Yngve Brilioth för drygt åttio år sedan publicerade sin bok ”Nattvarden i evangeliskt gudstjänstliv” (SKD 1926) var det därför en banbrytande insats, som med sina fem olika mässmotiv Tacksägelsen-Gemenskapen-Åminnelsen-Offret-Mysteriet kommit att bredda vår förståelse av mässan. Och Alexander Schmemann tar i sin bok ”Eukaristin” (Artos 1997) upp tolv olika motiv, bland dem enheten, den helige Ande och upphöjelsen. Bönerna över gåvorna och efter kommunionen bör alltså återspegla denna mångfald av motiv som finns i den stora kyrkliga traditionen, eftersom det inte – så vitt vi förstår – finns något som kan fastställas som ”den verkliga innebörden i nattvarden i singularis, och därmed inte heller något enskilt motiv som bör dominera i bönerna.
De olika bönemotiven är heller inte slutna enheter. De kompletterar varandra och går in i varandra. När motiven får belysa och fördjupa varandra fördjupas också vårt nattvardsfirande och vår nattvardsförståelse.
Ett av syftena med vårt material för bönerna över gåvorna och efter kommunionen är att slå en brygga mellan gudstjänsten och vardagen. Därför förekommer ofta tanken på den frukt som mottagandet av nattvardens sakrament för med sig. Att på detta sätt föra in ett perspektiv av den mottagna nådens verkan och frälsningens eskatologiska fullbordan ser vi som en rikedom där tacksägelsemotivet just får vara ett av flera kompletterande motiv.