Mikael Isacson. Publicerad i Svensk pastoraltidskrift 2008, s. 730-731.
Under lång tid har vi i SPT påmints om att vi tillhör Guds folk och att det före oss har gått människor på trons väg. Det har skett bl.a. på de homiletiska sidorna där firningsdagar för veckan har angetts. Vardagsmässan och tidegärden är två platser där vi får erinra oss martyrer och helgon och be att deras förebild ska ”väcka oss till ett helgat liv, så att vi inte bara firar deras minne utan också följer dem i tro och goda gärningar” (Allhelgonadagens kollektbön).
När aKF på Artos förlag låter publicera ett nytt missale, övergår också SPT till att följa det kalendarium för helgonens firande som finns där. Det kommer att medföra vissa förändringar jämfört med tidigare.
1. Ett kalendarium anger vilken dag ett helgon bör firas på och olika kalendarier kan ange olika datum för samma helgon. Misslet försöker förena tre principer för vilken dag ett helgon firas. Grunden är ”svensk tradition” såsom den kommer till uttryck framför allt i den svenska almanackan (namnsdagarna har ju sitt ursprung i helgonens firande). Därtill har i vissa fall det romersk-katolska kalendariet från 1969 följts, inte minst för de helgon som tidigare har firats under t.ex. fastan. Att de två stora högtiderna under året – jul och påsk – samt deras förberedelsetid ska kunna firas utan att brytas sönder av helgonen är en god liturgisk princip. Slutligen har kalendariet i görligaste mån harmoniserats med andra kalendarier i bruk på svensk mark, framför allt Tidegärden. Kyrkans dagliga bön och Östanbäckskalendern.
2. I SPT:s noteringar om firningsdagar under veckan har hittills tre grupper av heliga män och kvinnor funnits med. För det första helgon som av hävd firats, för det andra helgon som är formellt kanoniserade och för det tredje betydelsefulla gestalter ur den svenska kyrkohistorien. I missalets kalendarium återfinns endast de två första grupperna. För detta finns två skäl. Dels bör man göra skillnad på helgon- och minnesdagar; de senare bör utgå från den lokala församlingens (eller det lokala stiftets) historia och traditioner, medan de förra på ett annat sätt angår hela kyrkan och därför har en naturligare plats i ett gemensamt mässmaterial. Dels ligger det utanför redaktionskommitténs ansvarsområde att också vara instans för helgonförklaring.
3. I missalet finns två grader på firandet. Dels helgondagar som återges med förslag på mässans böner och textläsningar. Dels helgondagar som saknar sådana förslag, men där ett gemensamt bönematerial finns (s.k. commune). De förra dagarna rekommenderas att firas i varje församling.
Helgondagarna kan, som ovan sagts, firas i vardagsmässan och i tidegärden. Helgondagar som infaller på söndagar firas normalt inte, utan söndagar har vanligtvis företräde. I SPT:s anvisningar kommer helgondagar som infaller på söndagar att sättas in parentes. I vissa fall kan det vara motiverat att fira ett helgon på en söndag, t.ex. om den lokala kyrkan bär ett helgons namn.