Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Kyrkans tidning den 29 september 2016.
”Förminska inte kritiken. Var öppen från start och lägga alla korten på bordet.” Det rådet ger Karin Tengby från Röda korset Svenska kyrkan när det gäller krishantering (Kyrkans Tidning 15/9). Rådet är i högsta grad aktuellt när det gäller arbetet med kyrkohandboken.
Vi har med intresse läst sammanställningen av handboksremissen. Mest intressant är inte vad som står, utan vad som inte framkommer eller bara redovisas kortfattat.
Bara 55% av kyrkoråden har besvarat remissen. Men det saknas en analys i sammanställningen varför så många valt att avstå. Man kan fråga sig om kyrkoråden/kyrkoherden är helt ointresserade av dessa frågor? Är man sig själva nog och utan intresse för vad som händer på nationell nivå? I ett svar skrivs att man själva ”jobbat med vår mässordning under sista året och det ska nu utvärderas” som skäl varför man avstått att besvara enkäten. Eller menar sig många församlingar inte ha tid och resurser att besvara en sådan här enkät och tycker det är meningslöst, eftersom man utgår från att kyrkokansliet ändå inte lyssnar till ens synpunkter?
Det saknas också en analys hur bortfallet påverkar enkätens utfall. I sammanfattningen står att 78% av kyrkoråden tycker att den allmänna gudstjänsten är bra eller ganska bra. Det är en sanning med stor modifikation. Av de kyrkoråd som svarat på enkäten har många tryckt ”Avstår” på flera frågor. 327 av 721 kyrkoråd har svarat vad man generellt anser om den allmänna gudstjänsten. Det är inte ens hälften av kyrkoråden (45%). Därmed är det endast 65% av de kyrkoråd som besvarat remissen som menar att förslaget är ganska bra eller bra (vilket bara motsvarar vart tredje kyrkoråd i Svenska kyrkan).
Ett ”50-tal församlingar” – cirka 15 % av de som svarat – har haft synpunkter på själva enkäten. Det är mycket. Särskilt som synpunkterna inte har efterfrågats utan inkommit spontant. Man anser att remisstiden varit för kort och framför ”kritik mot enkätens utformning”. I klartext betyder det t.ex. att man tyckt frågorna varit vinklade för att få ett positivt resultat, inte kunnat uttrycka kritik på ett relevant sätt och att enkäten inte fungerat i stora pastorat med många kyrkor och ett mångfacetterat gudstjänstliv. Vad görs med den kritiken?
Synpunkterna kommer inte från någon speciell fromhetsriktning eller speciellt stift. Hit hör så olika församlingar/pastorat som t.ex. Stockholms domkyrkoförsamling, Malmö pastorat, Spånga-Kista församling, Norrala-Trönö församling, Nybro pastorat och Broby-Emmislövs församling.
Lunds domkapitel och stiftsstyrelse riktar den kanske allvarligaste kritiken mot förslaget och skriver att ”kyrkohandboksförslaget inte kan vara grund för en kommande kyrkohandbok”. Två av de tyngsta inomkyrkliga remissinstanserna sågar alltså materialet. Detta avhandlas i sammanställningen i en enda mening, utan vidare diskussion hur det påverkar det fortsatta arbetet!
Vi har mycket stor tilltro till den kompetens som finns i slutförslagsgruppen under biskop Esbjörn Hagbergs ledning. Men de kommer inte att göra det konkreta arbetet, utan ge direktiv till handläggare på kyrkokansliet. Gruppens möjligheter att påverka blir därför begränsade.
Så länge tidsplanen ska hållas till varje pris (Kyrkans Tidning 22/9) och kyrkostyrelsen få ett förslag till våren är det omöjligt att göra mer än kosmetiska förändringar. Vissa texter kan utgå, omarbetas eller tillföras. Men de mer djupgående frågeställningarna kommer man inte åt på några månader.
En stor del av debatten går tillbaka på avgörande skiljelinjer i förståelsen av kyrkans tro och gudstjänst. Detta måste man på något sätt ta itu med och inte försöka dölja. Om grunden är sned, blir hela bygget snett hur mycket man än snickrar och filar på detaljerna. Ska Svenska kyrkan få en hållbar och bra kyrkohandbok – vilket vi alla nog önskar – krävs ett rejält omtag.
Vill Svenska kyrkan ta Karin Tengbys råd till sig, behöver kyrkokansliet lyssna på den kritik som framförs. Bara på det sättet kan processen gå framåt. Bromsa arbetet och släpp taget om det förslag som föreligger. Bjud in dem som är kritiska till materialet – och ta synpunkterna på allvar. Därefter kan slutförslagsgruppen få arbeta några år. I annat fall finns stor risk att domkyrkopastoratet i Linköping får rätt när de skriver: ”Vi har svårt att se att detta förslag till ny kyrkohandbok kan vinna allmän acceptans och legitimitet på det sätt som skett med HB 1986.”
Mikael Isacson
teol. dr, kyrkoherde i Lilla Edets pastorat
Mikael Löwegren
församlingspräst i Ljungby Maria församling