Mikael Isacson och Mikael Löwegren. Publicerad i Svensk Pastoraltidskrift 2019, s. 262-265.
Ett förslag om gemensam ordning för nattvardsgudstjänster inom Svenska kyrkan är ute på remiss. Kyrkokansliets rättsavdelning har efter biskopsmötets önskemål upprättat en promemoria som redovisar rättsläget samt föreslår vissa förändringar i kyrkoordningen (Ks 2019-0058). Förslaget innebär att kyrkohandboken skall användas för Måltidens moment i samtliga mässor som firas. Går det igenom innebär det stora förändringar av svenskkyrkligt gudstjänstliv.
Måltidens texter ännu en gång
Vi har tidigare uppmärksammat diskrepansen mellan kyrkohandbok och kyrkoordning vad gäller Måltidens texter (SPT 2018/22). I kyrkohandboken uttrycks att ”momenten i Måltiden ska följa kyrkohandbokens texter” (s. 14). Underförstått gäller detta även när högmässa/mässa inte firas som huvudgudstjänst. Problemet är att det i kyrkoordningen framgår att kyrkohandboken, texter såväl som anvisningar, bara är obligatorisk vid huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar (KO 18 kap. 3 §). När begreppet huvudgudstjänst infördes 1974 blev den praktiska effekten en avreglering av alla andra gudstjänster och mässor. Dessa behöver inte – även om de firas på söndag förmiddag – följa handboken.
Denna diskrepans mellan handboken och kyrkoordningen har nu uppmärksammats även i biskopsmötet. Biskoparna menar att det är en ”oklarhet” som behöver ”undanröjas” (Biskopsmötets protokoll 2018 § 158, 2019 § 12). Även om rättsläget, som vi visat i vår artikel, inte alls är oklart, så föreligger en oklarhet genom att biskoparna anknyter till den underförstådda intentionen i kyrkohandbokens anvisningar. Biskopsmötet har angivit att de ”förutsätter att momenten i Måltiden alltid följer kyrkohandbokens texter om inte domkapitlet beviljar undantag från detta”. Med anledning av detta föreligger nu ett förslag att KO 18 kap 3 § kompletteras med följande text, att gälla från och med 2020:
”När en nattvardsgudstjänst firas ska texterna i kyrkohandbokens huvuddel Måltiden användas. Vid sådana gudstjänster gäller också kyrkohandbokens anvisningar för Måltiden med undantag för det som avser musiken.
Domkapitlet kan på ansökan från kyrkoherden medge att andra texter får användas vid en nattvardsgudstjänst. Avser ansökan församlingens huvudgudstjänst krävs före ansökan medgivande av församlingens kyrkoråd eller församlingsråd.”
Huvudpoängen är alltså att oavsett om det är huvudgudstjänst eller inte så ska kyrkohandboken texter och anvisningar för Måltiden alltid följas, frånsett musiken. Domkapitlet i respektive stift ska kunna bevilja undantag från denna regel. Förslaget till reglering motsvarar de bestämmelser som redan gäller för måltidens texter när huvudgudstjänst firas med annan gudstjänstordning (KO 18 kap. 6 §).
Stora konsekvenser
Konsekvenserna av den föreslagna ändringen är stora. Det är mer än en oklarhet som undanröjs; det är en väsentlig förändring av nuvarande ordning.
För närvarande har en präst kunnat använda vilken nattvardsbön som helst i en mässa som inte är huvudgudstjänst. Det skulle inte längre vara möjligt om den föreslagna förändringen genomförs. Ett uppmärksammat exempel på detta är Katarina församling i Stockholm som förra året hade en diskussion med domkapitlet om den så kallade Katarinamässans nattvardsbön. Församlingen löste problemet genom att införa ytterligare en gudstjänst på söndag förmiddag, som blev huvudgudstjänst och följde handbokens texter. Därmed kunde Katarinamässan leva kvar i sin nuvarande form – med en nattvardsbön som inte återfinns i kyrkohandboken. Om förslaget går igenom är det domkapitlet, och inte församlingen, som har makten att besluta om Katarinamässan kan leva kvar såsom den nu är utformad.
Man kan ställa frågan om domkapitlet även behöver bli inkopplat när en svenskkyrklig präst eller biskop ska fira mässa någon annanstans än i en församling i Svenska kyrkan. Ett exempel är Bjärka-Säby, där biskop em. Esbjörn Hagberg är visitator. Kan visitatorn använda Bjärka-Säbys normala ordning för söndagens mässa, som inkluderar en nattvardsbön som inte finns i nuvarande kyrkohandbok? Grundfrågan är om den föreslagna regleringen bara gäller nattvardsgudstjänster som firas i Svenska kyrkans församlingar eller också samtliga mässor som Svenska kyrkans prästerskap firar, även om de sker till exempel iett ekumeniskt sammanhang.
Förslaget både välkommet och inte
Förslaget kan betraktas ur olika synvinklar och då värderas olika.
(1) Ur ett ecklesiologiskt perspektiv är förändringarna mycket välkomna. En kyrka måste hållas samman i och kring eukaristin. Det är därför fullt rimligt att varken präst eller församling har möjlighet att själva skriva en nattvardsbön som användas i mässan, utan att bara de som är sanktionerade av kyrkan får användas. Samtidigt uttrycker inte kyrkohandbokens nattvardsböner någon enhet i läran om eukaristin. Det finns till exempel tydliga teologiska skillnader mellan de nyskrivna nattvardsbönerna och de som togs med från den tidigare handboken.
(2) Även kyrkorättsligt finns positiva aspekter. Förslaget stärker domkapitlets möjlighet att utöva tillsyn över församlingslivet. Med dagens bestämmelser kan domkapitlet egentligen inte föreskriva något förutom vad gäller huvudgudstjänster (och kyrkliga handlingar). De förslagna ändringarna ger domkapitlet mer muskler och större befogenheter att ingripa i en församlings gudstjänstliv. Det är en logisk utveckling när vi ser sammanläggningar av församlingar, vilket gör att begreppet huvudgudstjänst alltmer förlorar sin betydelse (se vidare vår artikel SPT 2018/22). Det ges nu en möjlighet för domkapitlet att verkligen fullgöra sin tillsyn över sakramentsfirandet, och man kan undra – om dessa förslag blir verklighet – hur domkapitlet i Stockholm kommer att hantera Katarinamässan. Kräver man en mer fullödig nattvardsbön, inklusive prefation och helig, eller ges medgivande till en nattvardsbön som i princip bara består av instiftelseorden?
(3) Ur ett liturgiskt perspektiv är däremot förslaget svårare att välkomna. När flertalet nattvardsböner i gällande handbok måste betraktas som såväl teologiskt som stilistiskt undermåliga är det svårt att känna någon glädje i kravet på att man måste använda just dessa. Och vissa goda nattvardsböner från förra handboken – exempelvis A och E – har än så länge kunnat användas i en vardagsmässa utan att man därmed bryter mot Svenska kyrkans regelverk, vilket gett en breddning och fördjupning av eukaristins teologiska motiv. Det ska bli intressant hur domkapitlen framgent behandlar eventuellt inkomna ansökningar om att använda sådana nattvardsböner som finns i HB 1986 men inte i HB 2017.
(4) Förslaget medför också att det blir en kyrkorättslig skillnad mellan Måltiden och övriga delar i nattvardsgudstjänsten. Kravet att följa Måltidens texter kommer att finnas i alla mässor, men kravet att i övriga delar följa kyrkohandboken gäller bara när huvudgudstjänst firas. Implicit säger därmed Svenska kyrkan att det är viktigare att följa handboken när det gäller nattvardsbönen än till exempel vad gäller syndabekännelse och trosbekännelse. Är det inte huvudgudstjänst kan man ju använda vilka texter som helst för de senare – så länge de inte bryter mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära – eller helt utelämna dem.
Denna gradering av en mässas olika delar vore mycket olycklig. Den fördunklar mässans inre logik. Eukaristibönen är en integrerad del tillsammans med botakt, läsning ur Guds ord och andra väsentliga moment i mässans ordo. Promemorian själv gör en jämförelse med dopgudstjänsten och konstaterar då att det finns särskilda bestämmelser för vad som ”i vissa undantagssituationer av en slags nödkaraktär” konstituerar ett rätt dop (vattenbegjutning i Faderns och Sonens och den helige Andes namn). Men ”för dopgudstjänster i övrigt finns en i kyrkohandboken fastställd ordning som alltid ska följas. Den rymmer mycket utöver det som är av direkt konstitutiv betydelse och ger alternativa möjligheter för vissa moment i gudstjänsten. Motsvarande bör gälla för nattvardsgudstjänster.”
Mässan är dock ett sammanhållet skeende från början till slut. Det som BEM-dokumentet anger som konstitutivt för nattvardsfirandet innefattar även moment som hör till Samlingen, Ordet och Sändningen. En bättre förändring av regelverket vore att kyrkohandboken skall användas vid samtliga mässor. Då skulle den tudelning av gudstjänsten som förändringen ger uttryck för undvikas, och det skulle då bli tydligt att en nattvardsgudstjänst är en helhet.
En möjlighet att främja
Kommer förslaget att få någon effekt? Kommer det att minska floran av egenhändigt hopsnickrade gudstjänstordningar och nattvardsböner? Svaret är inte givet. Det beror på hur prästerna kommer att ta till sig dessa nya bestämmelser – och om man ens kommer att vara medvetna om dem och vad de innebär. Det beror också på hur domkapitlet hanterar ansökningar om att få använda andra texter.
För den som inom ramen för gällande kyrkohandbok vill tolka Svenska kyrkans liturgi allmänkyrkligt/katolskt och söka dess ekumeniska förnyelse så finns Mässbok, utgiven av oss båda på Artos förlag 2018. Där finns redan en uppdelning av nattvardsbönerna i två sektioner: en som anknyter tydligt till nuvarande handbok och en med böner från andra tider och traditioner. Om ändringen i kyrkoordningen går i genom i kyrkomötet är det vår förhoppning att många församlingar också vill ansöka om medgivande att använda mässbokens nattvardsböner, inklusive de ganska många kompletterande prefationerna.
Om viljan finns hos domkapitlet skulle förslaget öppna en möjlighet att tillåta olika församlingar att bibehålla och vidareutveckla sin egen spiritualitet. Detta skulle då, till skillnad från idag, kunna ske i en tydligare dialog med domkapitel och biskop – det vill säga under reell tillsyn. Vår förhoppning är att domkapitlen skall kunna se möjligheterna här och använda de nya bestämmelserna för att främja snarare än förbjuda.